Klippet

Ronnies vän och mekaniker Åke Strandberg arbetade under karriären i flera

racerstall. Han började hos Patrick Dépailler 1974 och blev landets förste

internationella mekaniker i F1. Sedan blev det Ronnie Peterson för hela

slanten – inklusive mamma Strandberg som kom på besök från Ludvika för

att träffa sonen i engelsk aristokratmiljö…

Åke Strandberg föddes 1947 i Mariestad och drömde redan tidigt om

racerbilar. Det var långt före epoken med ”racing”… Han byggde tidigt ett

fyrhjuligt fordon bestående av en stålrörskonstruktion med hjul hämtade

från en skottkärra. Så startade karriären. Åke mekade åt svenska

wannabees, men tog snabbt klivet över till den internationella marknaden,

där han snart hörde hemma. Åke Strandberg blev fort känd som en

noggrann och flitig yrkesman.

1973 blev han tillfrågad att flytta till Bicester, vilket Åke genast accepterade.

Det blev jobb hos March i formel 2 – främst åt den lovande fransmannen

Patrick Dépailler. Uppdraget var förstås uruselt betalt med långa

arbetsdagar och utan någon kompensation som exempelvis

övertidsersättning. Resorna tog aldrig slut och matvanorna blev som de

blev; ohälsosamma. Och engelskan var väl sisådär från start, men Åke

överlevde och hankade sig fram…

Det var ofrånkomligt att han och Ronnie så småningom skulle träffas. De

drogs till varandra och Åke var nu en väl ansedd mekaniker som Ronnie

kom att uppskatta. Att ha en pålitlig svensk i närheten var givetvis guld värt

för örebroaren. Dessutom blev de mycket goda vänner. Så kom det sig att

Åke blev anställd som formel 1-mekaniker hos Lotus. Och i mitten av 70-

talet flyttade han in hos Ronnie och Barbro i deras hem i Maidenhead, strax

väster om London.

En dag skulle Åke och Ronnie fara till London för att uträtta en del ärenden.

Åkes mamma var på besök från Dalarna och städade just huset när det

ringde på dörren. Utanför stod vännen och F1-entusiasten George Harrison

och frågade efter Ronnie, men engelska begrep hon inte, dalkullan. Och

Harrisons svenskförståelse var ytterst begränsad. De pratade med

varandra på var sitt språk, men till slut menade mamma Strandberg att…

- Ska du ändå vänta, kan du likväl klippa gräsmattan under tiden…

Resolut gick hon ut och startade klipparen och stackars Beatles-George

fann ingen annan råd än att börja ansa gräsmattan. En stund senare

anlände Ronnie och Åke i bil, tillbaka från London.

- Kolla, de e nån som klipper gräsmattan, sa Ronnie.

- Ä dä int George Harrison? svarade Åke.

- Ta mej faen…

- Måste va morsan, skrattade Åke.

Och så var det förstås. För övrigt har George skrivit en personlig hyllning

om supersvensken:

Faster than a bullet from a gun

he is faster than everyone

Historien om gräsklippningen blev förstås snabbt känd. Men det var Åkes

bror Jan Strandberg som fyllde i detaljerna åt mig i modern tid. Tack för det,

Jan.