F1-fusk

Att tolka regler till sin egen fördel i Formel 1 är lika gammalt som grenen

från start 1950. Men när Ronnies gelikar fuskade med FOCA-pass höll det på

att gå käpprätt åt skogen. Mister Ecclestone hade nämligen ögonen med

sig...

Att komma in i det allra heligaste och ha tillträde till depågatan har alltid varit

exklusivt. Utan att tillhöra media, ha ett attraktivt utseende eller ha extraordinära

kontakter var det näst intill omöjligt i 70-talets Grand Prix. Långa ben och snygg

figur löste givetvis problemen, men alla var ju inte utrustade med sådana attribut.

Ronnie var hårt ansatt av vänner som ville in i depån. Själv åtnjöt jag hans välvilja

på Kyalami 1971 då min amerikanske vän ville se Formel 1 på nära håll i

Sydafrika. Men i Europa var det betydligt svårare. En man med goda kontakter

lovade mig och min dotter Julia depåbiljetter för ett decennium sedan.

- Be mig bara inte att fixa depåpass i Monte Carlo, sade han, det är omöjligt även

för mig. Då är vi inte vänner längre...

Nu blev det bara mycket snack eftersom vi endast fick tillträde till Silverstone

under lördagen under kvalet och tvingades se Englands Grand Prix på teve i

stället. Mannen ifråga satt för tillfället på en segelbåt i Bahamas och gick inte att

nå på telefon. Men dottern Julia var inte särskilt bekymrad – hon föredrog

shopping och kom hem med fräna Gucci-brillor i stället, vilket medförde tom

plånbok.

Under mitten av 70-talet hade Ronnie bara ett enda FOCA-pass till sitt förfogande.

Efter ett Grand Prix bad en av medarbetarna att få låna hans FOCA-pass

(Formula One Constructor’s Association) eftersom det var två veckor till nästa VM-

race. Ronnie var tveksam men gav med sig efter övertalning.

- Du får inte tappa bort mitt dyra depåpass, sade han, jag får inget nytt av Bernie.

Mannen i Ronnies entourage fick tag i en skånsk tryckare i Bulltofta utanför

Malmö. Han kunde tänka sig att förfalska plastbrickan mot en smärre ersättning,

men sade sig behöva lite tid för utförandet.

- Nej, tid finns inte - det måste gå fort, blev svaret.

-Då kostar det extra, sade tryckaren, det är väldigt omständligt att göra en perfekt

gjutform, så att kopiorna inte avslöjas.

Eftersom pengar inte var några problem i sammanhanget - det var ju Ronnies

gage som gick åt – så utfördes uppdraget med minsta möjliga fördröjning. Tio

FOCA-brickor producerades och fördelades enligt följande: en nöjd Ronnie fick tre

pass plus sitt eget tillbaka, managern Staffan Svenby erhöll också tre medan

vännen som utförde dådet behöll fyra depåpass för sig själv. Sommaren 1975 blev

behaglig för alla parter. Ingen funderade på de extra FOCA-passen och allt var frid

och fröjd - ända fram till Monza i september månad. Italienaren Vittorio Brambilla 

vann sitt livs enda Grand Prix på Zeltweg i Österrike i mitten av augusti 1975 – tre 

veckor före Italiens GP på hemmabanan. Vittorio hade också vänner som behövde 

komma in i depån och lät följaktligen tillverka etthundra förfalskade FOCA-brickor. 

Men då vaknade förstås Bernie Ecclestone...

Han insåg snabbt att det var för mycket folk i depån och konstaterade att FOCA-

passen var i legio. Tillsammans med ett polisuppbåd gick man arm-i-arm från den

ena sidan av depågatan till den andra. Bernie hade upptäckt att de förfalskade

FOCA-passen hade en liten defekt som gick att spåra... många italienare åkte

bryskt ut på gatan – utan minsta pardon. Ronnies vän stod i depån och 

uppmärksammade händelserna. Han fick förstås förhöjd puls, men beslöt att stanna 

kvar eftersom det vore alldeles för uppenbart att sticka i väg strax innan Bernies 

uppbåd kom förbi. Mister Ecclestone frågade varför FOCA-passet innehades och fick 

till svar att svensken tillhörde Lotus-stallet. Bernie lät sig nöjas med svaret och vandrade 

vidare. Livet i vänsterfilen fortsatte – Bulltofta-tryckaren hade gjort sitt jobb väl...