Parabolica

Ronnie Peterson förlorade sin första chans till Grand Prixvinst i Parabolica 1971.

Han hade lett Italiens Gran Premio i 23 av 55 varv, men gjorde sitt misstag i den

sista långa högerkurvan, vilket segersänkte honom surt med en meters marginal

över mållinjen. Fem förare korsade målet inom en futtig sekund. Ronnie hade

stampat gasen i botten under 80 procent av varje runda i drygt trettio mil med ett

snitt på otroliga 242,5 km/h. Men det räckte alltså inte längre än till andra plats

efter en timme och 18 minuters tävlande.

Spa med Eau Rouge,

Nürburgring med Bergwerk,

Monte Carlo med Chicane du Port

är dödliga kurvor i F1-historien. Flera förare har råkat ut för svåra incidenter på

dessa utsatta platser. Men vare sig du heter Peterson, Bonnier eller Fittipaldi, är

även italienska Parabolica en rejäl utmaning. Den byggdes 1955 och etablerades

snart som en av F1-världens tuffaste VM-kurvor. Högerböjen var också avgörande

eftersom den snabbt ledde till målet längs den långa startrakan på Monza.

I Parabolica finns en förhöjd postering som ger flaggvakter en god överblick.

Tribunen är även en åtråvärd plats för utvalda fotografer som under begränsad tid

kan få tillgång till detta priviligierade ställe för att plåta utomordentliga skott på

förbisusande förare. I början av 70-talet delades ett särskilt tillstånd ut för

ackrediterade fotografer, främst då till italienare, förstås.

Jag hade varit på Monza några gånger sedan 1970 och iakttog pressfolk som gavs

tillstånd att bestiga trappan upp till denna exklusiva postering. Ett år beslöt jag mig

för att försöka få specialtillståndet. I samband med ackrediteringen till sträckan,

kontaktade jag den italienske presschefen som först var helt oförstående. Efter en

stunds diskussioner på engelska, menade han att det redan var slut på dessa

tillstånd. Då bytte jag taktik och övergick till att tilltala honom på italienska. Det

hade effekt och efter en stunds förklaringar och ursäkter, fick jag det lilla personligt

signerade papperet som gav mig tillstånd att ta en del av bilderna ni ser från

Parabolica.

Ronnie älskade full gas – både på bana och i trafik. Han gillade Monza och vann i

likhet med Tazio Nuvolari, Alberto Ascari och Juan Manuel Fangio tre Grands Prix

här. Att köra fyra femtedelar av slingan i parken på fullgas var inte bara utmanande

utan också tillfredsställande för svensken som behärskade tekniken på ”La Pista

Magica” till fulländning.


Autodromo Nazionale Monza byggdes våren 1922 av 3 500 arbetare. Totalt mätte

banan då exakt en mil och bestod bl a av en doserad högfartsbankning med en

betongskevning på 21 graders lutning. Den finansierades av bilklubben Automobile

Club di Milano och racerbanan var den tredje permanenta i världen. Monzas

tävlingar startade den 3 september 1922. Under Italiens Gran Premio sex år senare

omkom Emilio Materassi samt 27 åskådare i den värsta tävlingsolyckan i Italiens

historia. 1933 kördes det sista GP-loppet på enmilabanan, då även tre förare

omkom. En ombyggnad skedde före det andra världskriget. Fler läktare byggdes

och man lade ny asfalt samt flyttade bandelar medan ytterligare två kurvor kom till

1939. Resultatet då blev ett 6 300 meters varv som användes fram till 1954. Sedan

F1 fick VM-status 1950, har Italiens GP körts på banan med undantag av ’80 då

man i stället tävlade på Imola. Monza har oftast varit snabbast i F1-kalendern med

den högsta genomsnittshastigheten. År 2005 körde finländaren Kimi

Räikkönen varvet på tiden 1 min. 21,5 sekunder vilket gav en genomsnittshastighet

på 255,9 km/h. Jämför den med Ronnies 242,5 km/h drygt tre decennier tidigare -

föga fatalt!

1970 var ett ödesår på Monza när österrikaren Jochen Rindt körde ihjäl sig under

inbromsning till just Parabolicasvängen. Han blev sedermera världens ende

postumt firade VM-etta i Formel 1. Nu stundar 2022 års italienska Gran Premio.

För de allra flesta icke-italienare är årets Monza en katastrof. Man döper nämligen

om Parabolica till ”Curva Alboreto” efter den inhemske legendaren Michele

Alboreto som blev VM-tvåa med Ferrari 1985.

Jag vill påstå att ge denna magiska kurva ett nytt namn är närmast en skymf i F1-

historien. Romarna, Ferrari och tifosi har stolta traditioner och borde värnat sin

bakgrund. Till publikens förtjusning har alla F1-ikoner satsat för fullt genom att

trotsa g-krafter och utmana ödet.

Det känns tragiskt att begrava namnet Parabolica.