Djärv F1-premiär

Monaco är getingboet i fullgasbranschen. Formel 1-debuten för Ronnie Peterson skedde våren 1970 i en undermålig March 701 på Monte Carlos trånga gator. Han accelererade från starten i sin gula, brunrandiga March från stallet Antique Automobile Racing - ett amatörstall med små resurser. Svenska, stora förhoppningar blev obetydliga jämfört med drakar som storfavoriterna Jackie Stewart, Jochen Rindt och Jack Brabham. Fabriksbilarna Ferrari, McLaren, Brabham och Lotus dominerade scenen, medan March var ny på banan.

Men Ronnie Peterson lever för racing och han är stolt som en tupp när han för första gången sätter sig i March-bilen som ofta liknats vid ett badkar. Själv fick Ronnie inget betalt under debutåret, men han hade bra inkomster från olika sponsorer som satsade på svensken och visste att Ronnie skulle vara värd varje krona inom kort.

Och March hade inlett storstilat i alla avseenden. Av årets fyra första F1-lopp hade man vunnit tre, tagit lika många pole positions och ledde VM genom Jackie Stewart och förde även konstruktörsmästerskapet, vilket förvånade all expertis inom racing.

Tillbaka till Monaco.

Under det första träningspasset trivs Ronnie på det hala underlaget och sladdar fram på asfalten så att konkurrenterna blir mållösa. Lotuschefen Colin Chapman lägger för första gången märke till Ronnie när denne kommer med kontrollerad sladd utanför depån där Chapman sitter: ”Vem är han? Honom vill jag ha hos oss”, säger han befallande till sin adept, Beaky Sims.

Sedan kommer sanningens stund. Ronnie är nervös som aldrig förr, men har hunnit lära sig banan med Formel 1-mått. Framåt March i debutloppet! Med starten bakom sig längs Boulevard Albert 1er accelererar Ronnie uppför backen efter inledande höger vid Ste Devote. Han ligger som 14e man och har bl a ”Mr Monaco”, den femfaldige Monte Carlovinnaren Graham Hill bakom sig. Ronnie bidar sin tid. Det hart nog omöjligt att köra om på de trånga gatorna i det legendariska stadsloppet. Ändå tar sig Ronnie förbi 1964 års världsmästare John Surtees i hisnande fart. Efter tretton varv, en sjättedel av tävlingen, har den blonde örebroaren avancerat till 11e plats. Ronnie far fram beslutsamt, som om han aldrig gjort annat än kört F1. Körstilen påminner starkt om storhetsdagarna i gokart. Fräna, breda uppställ i högt tempo genom kurvorna. Intensiv däckrök i blått från spinnande bakhjul. Efter 40 varv lugnar Ronnie ned sig. Nu gäller det att konsolidera och ta bilen i mål. Ronnie ligger nia i fältet med chans att avancera och kanske ta VM-poäng i sitt första GP!

Efter nästan två timmars körning har han fullbordat sitt livs hittills längsta lopp. Ronnie Peterson är trött, glad, men nacken känns styv, ögonen är röda och benen värker efter tusentals accelerationer, växlingar och inbromsningar. Ingen bana är så påfrestande som Monte Carlo. Inga förarmisstag tillåts. Föga inser Ronnie sin smått otroliga bedrift. Han kommer i mål som bäste Marchförare och sjunde man, missar poängplatsen med en hårsmån. Detta blir Ronnie Petersons bästa resultat under inledningssäsongen 1970.