Saab-Ronnie

Himmelsk hållplats

Med journalistkollegan Bo Zetterlund från bildtidningen SE landar vi på flygplatsen i

Heathrow och ska hem till Ronnie i Maidenhead. Kvällen är mörk, råkall och dimman

skymmer sikten, så trafiken sniglar sig fram i lågt tempo. Många bilister håller sig till

vänsterfilen vid vägrenen, körandes försiktigt. Asfalten är ojämn och jag far fram strax

under tresiffrigt. Halvvägs på motorvägen M4 väster om London blir vi omkörda av en

lycksökare, på väg till en hållplats innan himlen, trotsandes naturlagar.

- Det är han, skriker jag i dunklet samtidigt som en Saab Turbo försvinner i fjärran efter att

ha varit synlig under få sekunder, ingen annan än Ronnie Peterson kör så här fort i detta

väder.

När vi anländer till Ronnies hus, visar det sig att jag haft rätt. På infarten står hans Saab

Turbo och man hör fortfarande ett sprött knäppande ”ping” från motorrummet, samtidigt

som både Bosse och jag konstaterar att motorhuven, trots duggregnet, är torr från

kraftpaketets värmeutveckling. Saabmotorn har ännu inte svalnat efter Ronnie som varit i

London och för en gångs skull använt sin Saab Turbo. Den rastades ordentligt – inget nytt

under solen här för alla er som läst om Ronnie tidigare.

Året är 1976 och vi befinner oss i februari. Ronnie har tröttnat på Lotus efter många

motgångar under föregående säsong. Samtidigt vill vår andre svensk i Formel 1, Gunnar

Nilsson, byta upp sig från March, där ju Ronnie tidigt i sin karriär var fabriksförare. En

stund efter vår ankomst, hör vi en bil stanna utanför huset och skåningen Gunnar kommer

in genom dörren med ett stort, brett leende på läpparna. Alla hälsar och jag byter dialekt

till min skånska. Ronnie och Bosse sneglar på oss, men Gunnar minns sedan tidigare att

jag pratar skånska med skåningar. Naturligt, alla pratar ju engelska med engelsmän, eller

hur?

Det blir en händelserik kväll med många telefonsamtal till både March och Lotus. Ingen av

arbetsgivarna vet att svenskarna sitter bredvid varandra och förhandlar – med ett par

flaskor Schweppes på bordet. Några mobiler finns inte och varje samtal efterföljs av ett

nytt i Ronnies telefon.

- Vi har inte råd med dig, blir ett återkommande mantra från arbetsgivarna.

- Vi måste ha bättre betalt, blir svaret från Ronnie och Gunnar samtidigt som båda flinar

glatt.

Ronnie har just kommit hem från Interlagos utanför Sao Paulo i Brasilien, där årets säsong

dragit i gång.

- Colin och jag bråkade om allt, säger han, bilen var dålig och de utlovade


kontraktspengarna från den 1 januari har jag ännu inte sett något av.

Förhandlingarna fortsätter in i natten. Det hela är ett spel med högsta insatser. Ingen vill

förlora – allra minst mister Chapman, van vid att få sin vilja igenom. Under tiden har

media hemma fått nys om stallbytet och några samtal kommer från Sverige. F1-paret

svarar undvikande – inget är klart än. Max Mosley anländer brummande sent på natten i

sin BMW. Till slut enas man om bytet som snart blir officiellt efter att alla parter skrivit

på. Ronnie och Gunnar spelar ett parti backgammon innan läggdags. Mosley säger adjö

och försvinner medan Bosse och jag drar oss tillbaka till hotellet. Dagen efter sitter Ronnie

i sin nya March samtidigt som Gunnar far till Lotus för att slutförhandla ett nytt kontrakt.

Måttet var alltså rågat och schismen total mellan Ronnie och Colin. Den enes bröd, den

andres död.

Hos March kör Ronnie sitt livs Grand Prix på Monza och Gunnar blir Lotus nya gunstling

när han vinner Belgiens Grand Prix sommaren 1977, hans enda GP-seger.

Men det är en annan historia...